måndag 31 december 2012

det här med 2013

Vad vill jag får ut av år 2013? Vad är mina mål? Förhoppningar? Drömmar?

Jag vill komma igång och träna igen efter en höst med nästan enbart fokus på nya huset och jobbet. Nu är träningsrummet på god väg, så jag har ju inget att skylla på längre. Väldigt bra :-)

Jag längtar otroligt mycket tills badrummet med golvvärme, klinkers och kakel blir klart. Förhoppningsvis om några veckor... men där är vi ju i hantverkarnas våld. Att slippa åka till mormor och duscha eller duscha i källarens provisoriska dusch kommer ju förbättra levnadskvalitén otroligt mycket. (Det som fanns där när vi flyttade in upptäckte besiktningsmannen att det var fuktskador i.)

Jag vill såklart göra en massa mer saker på huset, i huset, runt huset. Vi har så mycket idéer och så lite pengar ;-). Men det gäller ju bara att försöka prioritera. Det är roligt att förbättra steg för steg tillsammans.

Jag hoppas vi får tid och pengautrymme för lite mer kultur och småresor. Jag saknar musikaler och teaterföreställningar... känns som det var länge sedan vi (jag) hade råd med det. Insikten att det bara tar 2 timmar hemifrån till Danmark var en aha-upplevelse!

Jag önskar att vi får många besök. Jag förstår om det inte är så många som är sugna på att resa hit i den kalla och regniga vintern. Men jag hoppas hoppas hoppas att vänner vill komma och hälsa på i vår och sommar.

Jag hoppas och önskar att alla jag känner får leva och ha hälsan nästa år. Två dödsbud på en dag i slutet av detta år tycker jag får räcka ett tag.


reality check

I lördags dog han, pappas vän sedan ungdomen. Han var visserligen några år äldre men inte så många och han hade kämpat hårt mot sjukdomen i ett år och stadigt blivit sämre. Så det var egentligen ingen överraskning.

Jag har inte träffat honom så mycket de senare åren, bara några gånger vid större födelsedagsfiranden. Jag minns honom dock mycket från när jag var liten, och var hos dem på dagarna när mamma jobbade. Han jobbade ju iofs oftast då men han var egen företagare och jobbade i garaget. Jag minns honom som väldigt sträng. Det var han nog visserligen också, men jag tror även att en del av hans skämtande gick mig helt förbi i den ålden. Deras barn är i nästan samma ålder som mig och min syster, och vi träffades en hel del familjerna tillsammans när vi var yngre. Vi har t.o.m. iväg på husvagnssemester en gång med dem och deras husvagn. Jag vill minnas att vi bodde i deras förtält, scoutföräldrar som man ju hade.

Vi kom ifrån varandra den äldre sonen och jag, tråkigt nog. I några omgångar bodde vi ganska nära varandra och sågs iaf lite då och då. Sedan flyttade han iväg och vi tappade kontakten.

Det känns ledsamt att han har gått bort så tidigt i livet som det ju ändå är. Att behöva förlora sin far när man är så pass ung avundas jag inte. Att det ändå gick så pass fort på slutet är väl bra antar jag, för hans skull. Jag inser väl någonstans i det här att mina föräldrar inte är odödliga. Nu har jag flyttat en bit ifrån dem, men de finns ju ändå alltid där, bara ett telefonsamtal bort.

Nån timme innan pappa ringde och berättade, fick Pia beskedet att hennes mormor somnat in. Hon har också varit sjuk ett tag och det var bara en tidsfråga och en väntan som tog slut. Men ändå, sorgligt.

Vi blir äldre även om vi inte riktigt inser det. Det gäller att se till att hinna göra det man vill i livet och inte bara låta det rinna mellan fingrarna och fyllas av vardagar utan meningsfullt innehåll.

fredag 5 oktober 2012

Tintin, kräftor, negerbollar & böneutrop

Jag är nog naiv.

Jag tror att folk tänker som jag. Har samma värderingar, tycker samma saker är viktiga.

Men det är ju inte så. Och det är klart att man inte måste tycka likadant om allt. Såklart inte. Så tråkiga och onyanserade diskussioner det skulle bli då.

När man går över gränsen till rasism och diskriminering, då är dock läget ett helt annat. Jag reser ragg direkt, och blir så oresonligt arg när någon jag ser och hör sånt.

Jag kan ta några exempel som saker som hänt nyligen.

1. Tintin plockas bort från biblioteket på Kulturhuset. Alla går i taket. Det blir ramaskri. Varför? Håller inte alla med om att Tintin och sättet sagorna berättas på, och även hans skapare, är otroligt rasistiska och fördomsfulla? Kanske är det en helt rimlig aktion att man visar tydligt att det här inte är okej idag? Så här får man inte skriva om människor i andra länder, idag. Självklart ska serierna inte brännas på bål, det är ju en del av vårt litteraturhistoria. Men vad är fel med ett statement som säger att det här är rasistiskt och inte okej?

2. Vi var på kräftskiva för ett tag sedan, där vi inte kände så många. De flesta var trevliga, vi hamnade i nån lite halvtveksam diskussion om nåt jag inte minns men som var på gränsen men jag tänkte inte mer på det. Precis innan vi skulle åka hem säger en av tjejerna (inte till mig utan jag hörde det bara) att hon är sverigedemokrat. Jag blev så paff att jag inte ens kom mig för att gå fram och ifrågasätta henne, utan stirrade bara förvirrat på henne medan vi tog på oss skor och kramade alla hejdå. Min fru som är kompis med henne på fb ifrågasatte henne dagen efter på fb, i samband med att hon gillat någon sida där i still med "nej till gratis körkort till invandrare". Efter en kort diskussion om vad det egentligen handlade om, att flyktingungdomar som kommit själva till Sverige fått hjälp med körkort för att ge dem en sportslig chans att komma in i arbetslivet, så backade hon och sa att hon kanske inte läst så noggrant. Men först handlade det om att det ska ju vara jämlikt etc. Man kan inte ge invandrare fördelar som inte svenskar har. Men min direkta respons är: Men det är ju inte jämlikt?? Åt andra håller heller! Långt ifrån. Invandrare har mycket svårare att komma in på arbetsmarknaden i  Sverige, och om man då gör några åtgärder för att jämna ut det... what's the harm?

3. Böneutrop från minareter. I Sverige.Här finns artikeln som fått folk att höja sina röster idag. Folk blir som galna. "BÖNEUTROP, i Sverige?? Jag vill inte påtvingas någon religion.." med mera... Sen gjorde jag misstaget att gå in på avpixlat. Jag ångrar det. Tappade helt tron på mänskligheten. Jag säger det bara en gång. Det är inte okej att diskriminera andra religioner. Jag är inte troende, möjligen har jag någon lite förkärlek för buddismen, men mer pga buddismens otroliga människorespekt. Det är inte okej att diskriminera folk på grund av deras religion. Alla religioner i Sverige ska ha rätt att utöva den. Om det vid vissa tillfällen innebär att på några platser kommer det vara böneutrop ibland, vaffan är problemet med det. Blund och låtsas du är utomlands under den minuten om just du tycker det är så hemskt att det sker i Sverige.

4. Klassikern. Negerbollen. Jag kom just på, att det var den diskussionen som kom upp på kräftskivan. Folk säger att det är så löjligt, den heter ju det, har alltid hetat det, och jag tänker minsann fortsätta säga det för det är min rättighet. Saken är den, att om man har någon slags empati över huvudtaget, så handlar det inte om din rättighet. Det handlar om den utsattes rättighet att själv bestämma vad det är som hen tar illa vid sig av, inte den som är "förövaren". Det gäller såväl ord som negerboll, niggah, sexuella anspelningar mm. Man kan inte säga "amen det här är ju löjligt det här kan du inte se som rasism, förnedring, övergrepp". Det ligger alltid hos den drabbade att avgöra det. Oavsett vad man då tycker om det så är det bara att anpassa sig, om man har empati och kan sätta sig in i andra människors känslor.

Man kan inte "bevara sverige svenskt". Det handlar om att vi är en total mängd av människor på detta jordklot och vi måste samarbeta för att överleva. Det är helt jävla ointressant vad du har för hudfärg eller vilket språk dina föräldrar pratar. Så länge vi kan respektera varandra och se till det som är viktigt så kanske vi faktiskt utvecklas som människor.

Hur orkar folk vara så inskränkta? Är det så mycket lättare att ta den breda vägen och bröla med alla andra istället för att tänka själva?

Blir alldeles matt. Och då har jag inte ens kommit in på feminismen. Det får bli ett annat inlägg.

onsdag 8 augusti 2012

Det här med Pride...

Nu har det gått några dagar sedan årets Pride och jag känner att jag vill skriva av mig lite.


Jag läste en hel del åsikter om Priden på bla Twitter innan och i början av veckan, som handlade om att Pride inte behövs, undran över varför man vill visa upp sig och sina avvikande sexuella böjelser, varför man inte bara vill passa in, vara Svensson, för att på det sättet bli mer accepterade i samhället. Om man visar upp sig halvnakna och i vågade utstyrslar resulterar det bara i att folk tycker sämre om hbtq-rörelsen. Och liknande åsikter i oändliga variationer.

Det gör mig så trött.

För sanningen är, att alla dagar utom en på året så passar vi in. Du har ingen aning om vem som är straight, bög, flata, bi eller går igång på någon ickeaccepterad fetisch om vi inte vill det. Och visst kan man ha åsikter om att man så starkt förknippas med just sin sexualitet och visar upp den på gatorna. Men samtidigt så är det ju precis det som diskriminerar och särskiljer oss i diverse olika sammanhang.

Det som folk till största delen kopplar till Pride är själva paraden som går av stapeln på lördagen vecka 31 varje år. Det är den folkfesten som inskränkta människor stör sig på. Den enda dagen på året man faktiskt får en uppfatting om hur många vi är som är "annorlunda" och inte har riktigt samma rättigheter som de som passar in i normen. I år var det ungefär 50000 som gick i tåget, och runt en halv miljon som tittade längs gatorna. En helt otrolig känsla.

Varför har man prideparader runt om i världen? Det hela har sin grund i något som hände 1969 som kallas för Stonewall Riot, där ett gäng HBT-personer på en bar stod upp mot polisens räd och det resulterade i ett stort upplopp. Det blev starten för dagens arbete för lika rättigheter för homosexuella. Efter det har man haft årliga parader för att minnas upploppet. Så för mig och många andra är paraden oerhört viktig, dels för att minnas, och dels för att man går för de länder där det fortfarande inte är okej att vara homo, bi, eller trans.

En annan viktig aspekt av Pride är att det inte bara består av paraden. Stockholm Pride består även av en vecka med massor av föreläsningar, workshops, föredrag och diskussioner. Det består av en område där alla vågar visa känslor för sin älskade oavsett kön, man träffar vänner från hela landet, och det är fest och lycka. Det är helt fantastiskt att se folk som vågar. Vågar stå för vilka de är och vilka de älskar. Det är tråkigt att man inte vågar det utanför parken och utanför Pride, men klimatet är ännu inte så att alla vågar det. Beroende på var i landet man bor och vilken bakgrund man kommer från.

Jag hoppas att det blir bättre och bättre. Att vi syns mer i vardagen, är en del av det vanliga, att det inte är konstigt och något man slår ner någon för.

Ibland under vinterhalvåret har jag tänkt att "näe... jag vill nog inte åka på Priden i år... det kostar så mycket... och det ger ingenting... " men varje vår ändrar jag mig, för jag vill ju träffa vänner från övriga landet, och jag vill göra skillnad; gå i paraden för alla som inte har samma rättigheter och för att påminna om att vi finns här, vi är en del av samhället trots att vi inte alltid syns i vardagen.



Som någon skrev: Homophobia, is not a phobia. You are not afraid, you're just an asshole.

måndag 30 juli 2012

pride

Då var årets armband uthämtat, och till den årets dogtag. Det lilla
smycke eller accessoar man får varje år om man köper veckobiljett. I
år är det ett halsband i form av en liten behållare med ett tänkvärt
ord i. Fin tycker jag. Och precis som Efva Attlings halsband (1998?)
så är det ett roligt (praktiskt?) sätt att utan att någon annan vet om
det, känna igen Pride-folk på stan.

Den känns lite speciell den här priden. Sista priden på ett tag som
Stockholmsbor. Nästa Pride kommer vi som besökande. Såna där som åker
över hela landet för att träffa vänner, nya och gamla. Då blir det en
lite längre resa.

Jag hoppas att det blir en bra pride tillbaka i Tantolunden, efter
några år på olika ställen i stan. Dessutom, första priden som gift med
min älskling. Lovely. <3

torsdag 26 juli 2012

City Self Storage i Solna

Jag tänkte jag skulle berätta om vad som hände mig i höstas.

Jag blev bostadslös och inneboende hösten innan, 2010. Och skaffade mig ett förråd hos City Self Storage i Solna. Det förrådet är beläget i ett bergsrum. Väldigt smidigt då man kan köra ända fram till sitt eget förråd och lasta i eller ur.

När jag skulle flytta till lägenhet i Märsta nu i höstas blev det dags att först gå igenom mina saker som jag i panik flyttat till förrådet, samt fundera på om vissa saker skulle rensas ut iom att jag skulle bli sambo.

Då upptäckte jag det härliga att nästan alla mina saker hade blivit mögliga. Jag hörde av mig till City Self Storage och killen jag pratade med, den som jobbade på just Solnas förråd, erkände att de visste om att de haft problem med fuktigheten i bergrummet och att de åtskilliga gånger påtalat detta för företaget de hyr utrymmet av.
Nu skulle dock fuktigheten vara återställd igen.

Fast det hjälpte ju inte mig. Jag fick en blankett för att göra ett försäkringsärende (jag hade tecknat en försäkring där när jag hyrde förrådet) för att få tillbaka delar av värdet på mina saker.

Jag hade i stort sett allt där, möbler, böcker, gamla sparade saker, kökssaker. Det enda jag hade med mig när jag var inneboende var i stort sett kläder.

Allt har inte blivit förstört, det beror lite på material och var i förrådet det har stått verkar det som.

Jag tar kontakt med sverigechefen för City Self Storage, för att kräva tillbaka hyran för de 10 månader jag haft sakerna där. Med motiveringen att det varit billigare att bara åka till tippen med allt direkt istället för att magasinera det hos dem. Det sluta med att jag iaf får tillbaka halva summan. Inte tillfredställande, men jag tror inte att jag kan få tillbaka mer.

Försäkringskillen tar god till på sig, har flertalet frågor, vill ha tydligare bilder på vissa saker etc. Tillslut i februari i år får jag en ersättning utbetalad. Eftersom saker värderas baserat på inköpspris och ålder får jag minimalt för de flesta saker. Att det kostar massor att köpa nya likvärdiga saker tar försäkringsbolaget tyvärr inte hänsyn till. Jag får ut ungefär hälften av det jag begärt, vilket redan var summor baserade på dagens värde. Förutom för en märkessoffa där jag faktiskt får ut precis det jag begärt.

  
 Anledningen till att jag vill berätta om det här är dels såklart i allmänna ordalag trycka på vikten av att ha en försäkring. Men också specifikt varna er för att skaffa ett förråd i ett bergrum. Och ännu mer specifikt: Är det någon som har förråd hos City Self Storage i Solna? I så fall skulle jag vilja föreslå att ni åker dit och går igenom alla era föremål. För City Self Storage har vad jag vet inte gått ut med någon information till sina kunder om fuktproblemet utan tänker nog hantera det ett i taget när folk upptäcker det vid flytt. Otroligt dålig stil. Det måste vara många fler än jag som är drabbade.

måndag 7 maj 2012

Bilder på hantverk del 4

Och här kommer lite övrigt pyssel. Anledningen till att jag vräker upp allt på bloggen nu är att det smidigt att ha tillgängligt. Det är inte så att jag fiskar en massa "åh vad fint" från er som kollar min blogg. :-)